I en typisk transformator är primär- och sekundärlindningarna koncentriskt lindade på en enda järnkärnapelare, med lågspänningslindningen inuti och högspänningslindningen utanför. (Däremot är de primära och sekundära lindningarna i en svetsmaskinstransformator monterade på separata järnkärnkolonner.)
När en transformator arbetar under belastning, när sekundärströmmen ökar, måste primärströmmen också öka i enlighet med detta för att bibehålla ett konstant magnetiskt huvudflöde i järnkärnan och balansera sekundärströmmen.
Den sekundära aktiva effekten för en transformator beräknas vanligtvis som: Transformatorns märkkapacitet (KVA) × 0,8 (transformatoreffektfaktor)=KW.
Krafttransformatorer inkluderar huvudsakligen:
A. Ett torkmedel (silikagelpatron): Detta innehåller silikagel. Den isolerande oljan i oljekonservatorn (oljetanken) är ansluten till atmosfären genom torkmedlet. Torkmedlet absorberar fukt och föroreningar från luften för att bibehålla god isoleringsförmåga hos transformatorns inre lindningar; dock kan missfärgning eller försämring av silikagelen lätt orsaka blockeringar.
B. Oljenivåmätare: Speglar transformatorns oljenivå, vanligtvis runt +20 grader. Om för hög, töm oljan; om det är för lågt, tillsätt olja. På vintern, när temperaturen är låg och belastningen är lätt, är oljenivåändringen minimal, eller så kan den sjunka något. På sommaren, när lasten är tung, stiger oljetemperaturen, och oljenivån stiger också något; båda är normala.
C. Oljetank: Justerar oljenivån i tanken och förhindrar överdriven oxidation av transformatoroljan. Den har ett påfyllningshål i toppen.
