Krafttransformatorer klassificeras efter applikation: upptrappning (6,3kV/10,5kV eller 10,5kV/110kV, etc. för kraftverk), sammankoppling (220kV/110kV eller 110kV/10,5kV mellan transformatorstationer), och nedtrappning (35kV/0,4kV/0,4kV för distribution).
Krafttransformatorer klassificeras också efter antalet faser: enfas och trefas.
Krafttransformatorer klassificeras ytterligare efter lindningstyp: tvålindade (varje fas är monterad på samma kärna, primära och sekundära lindningar lindas separat och isolerade från varandra), trelindade (varje fas har tre lindningar, primära och sekundära lindningar lindas separat och isolerade från varandra), och autotransformator (en uppsättning andra lindningar fungerar som antingen primära lindningar eller mittuttag). Tre-lindade transformatorer kräver att kapaciteten hos primärlindningen är större än eller lika med kapaciteten hos sekundär- och tertiärlindningarna. Kapacitetsprocenten för trelindade transformatorer, i storleksordningen högspänning, mellanspänning och lågspänning, är: 100/100/100, 100/50/100, 100/100/50. Det krävs att varken den andra eller tredje lindningen arbetar med full belastning. Generellt är den tredje lindningsspänningen lägre och används mest för närfältsströmförsörjning eller anslutning av kompensationsutrustning, ansluter tre spänningsnivåer.
Autotransformatorer: Tillgängliga i step-up eller step-down typer, de används ofta i ultrahögspänningsnät på grund av deras låga förluster, låga vikt och ekonomiska drift. Vanligt använda små autotransformatorer är 400V/36V (24V) modeller, som används för att driva säkerhetsbelysning och annan utrustning.
Krafttransformatorer klassificeras efter isoleringsmedium: oljenedsänkta transformatorer (flamskyddade och icke flamskyddade typer), torrtypstransformatorer och 110kV SF6 gasisolerade transformatorer.
Krafttransformatorkärnor är alla strukturer av kärntyp.
Trefas krafttransformatorer konfigurerade inom allmän kommunikationsteknik är tvålindade transformatorer.
